Taxiföraren kommer aldrig att glömma orden som den dödssjuka äldre kvinnan sade till honom

Historien du nu skall få läsa kommer från Kent Nerburn och hans karriär som taxiförare i New York. Sedan den publicerades först 1999 har den blivit publicerade ett antal gånger till och omtalad vida omkring. Det är med god anledning då det är en historia från verkligheten som träffar vårt allra innersta.

Jag kom till adressen och tutade. Efter att ha väntat i fem minuter tutade jag på nytt.

Eftersom det var min sista tur för kvällen tänkte jag först bara köra därifrån. I stället parkerade jag och gick till entrédörren för att knacka på. ”En minut”, svarade en skröplig och äldre röst. Jag hörde att hon släpade fötterna över golvet.

Efter en lång stund öppnades dörren. En liten kvinna på cirka 90 år stod framför mig. Hon hade på sig en mönstrad kjol och en elegant klassisk gammal ”pillboxhatt”. Hon såg ut som om hon var tagen rakt ur en 40-talsfilm.

Hon höll i en liten koffert. Lägenheten såg ut som om att ingen hade bott där på många år. Alla möblerna var täckta med vita lakan.

Det fanns ingen klocka på väggen och det fanns inga dekorationer eller liknande att se. I ett av hörnen stod en kartong fylld med olika slags glasföremål och bilder.

”Kan du bära min koffert till bilen?” frågade damen. Jag bar kofferten till taxin och gick tillbaka för att hjälpa
henne.

Hon höll mig i armen och vi gick sakta mot trottoarkanten.

Damen tackade mig om och om igen. ”Det är inget att tacka för”, sa jag. ”Jag försöker behandla mina passagerare så som jag hade önskat att min egen mor skulle bli behandlad.”

”Vilken trevlig pojke du är”, sa damen. När vi kom in i taxin gav hon mig adressen och frågade om jag kunde köra genom centrum.

”Det är inte den kortaste vägen”, svarade jag snabbt.
”Det gör mig ingenting” sa hon. ”Jag har inte bråttom. Jag är bara på väg till ett behandlingshem.”

Jag tittade i backspegeln. Hennes ögon var fuktiga. ”Jag har inte någon familj kvar”, fortsatte hon med en mjuk röst. ”Läkaren säger att jag inte har långt kvar.” Jag lutade mig försiktigt framåt och stängde av taxametern.
”Vilken väg vill du att jag ska köra?” frågade jag.

De nästkommande två timmarna körde vi genom staden. Hon visade mig byggnaden där hon en gång hade jobbat som hissoperatör.

Vi körde genom grannskapet där hon och hennes man hade bott som nygifta. Hon ville att jag skulle stanna framför ett möbelvaruhus som en gång hade varit en balsal där hon hade varit och dansat som liten flicka.

Emellanåt bad hon mig att köra sakta framför en särskild byggnad eller vid ett hörn. Vi satt där och stirrade ut i mörkret.

När den första solstrålen träffade oss sa hon plötsligt: ”Jag är trött. Låt oss åka nu.” Vi körde i tysthet till den adress hon hade gett mig från början. Det var en låg byggnad som liknade ett rehabiliteringshem.

Två vakter kom bort till taxin så fort vi stannade. De var ivriga och följde alla hennes önskemål. De måste ha väntat på henne.

Jag öppnade bagageutrymmet och plockade ut den lilla kofferten och ställde den vid dörren. Damen hade redan blivit placerad i en rullstol.

”Hur mycket är jag skyldig dig?” frågade hon mig och sträckte sig efter väskan.

”Ingenting” sa jag.

”Du måste ju ha pengar för att kunna leva”, svarade hon.

”Det finns fler kunder”, sade jag då.

Nästan utan att tänka böjde jag mig ner och gav henne en liten kram. Hon höll mig tätt intill sig.
”Du gav en gammal dam en lycklig stund”, sa hon. ”Tusen tack.”

Jag kramade om hennes hand och började gå mot bilen i det svaga morgonljuset. Bakom mig stängdes dörren. Det var ljudet av ett liv som klingade av.

Jag plockade inte upp fler passagerare under skiftet. Jag körde runt och lät tankarna sväva. Resten av dagen kunde jag nästan inte prata. Tänk om den gamla kvinnan hade fått en annan chaufför, en som inte hade tålamod kvar vid slutet av sitt skift? Tänk om jag hade låtit bli att gå upp till dörren, bara tutat en gång och därefter kört därifrån?

Efter att ha tänkt en lång stund tänkte jag att jag aldrig hade gjort något viktigare i hela mitt liv.

Vi tror att livet dröjer med de stora ögonblicken.

Men de stora ögonblicken kan ofta fånga oss när vi minst anar det. Några gånger paketerade på ett sätt som andra ser som ett litet ögonblick.

Spana in dessa:

Spana in ett par smarta sätt att vika servetter på

I samma stund som kalendern visar att vi går in i december månad börjar också den tid på året då förmodligen de flesta familjesammankomster sker liksom bjudningar då vi… Läs mer

De står på scenen med varsin säckpipa. Ingen hade förväntat sig att de skulle spela detta.

På scenen står fyra personer med varsin säckpipa. Bakom männen står trummisen. Det vi får se tar oss verkligen med storm. Vi förväntade oss musik men definitivt inte dessa… Läs mer

En blind pojke sitter ensam på en trappa. Då gör en främmande något otroligt!

Källa: Hrtwarming En blind pojke satt på en trappa vid en byggnad. Han hade en hatt framför sina fötter och han höll upp en skylt där det stod: ”Jag… Läs mer

En man hittar pengar i bankomaten. Det han bestämmer sig för att göra är otroligt.

En man skulle ta ut pengar i en bankomat när han upptäckte något speciellt. Han valde att skriva om händelsen efteråt. Mannens handling kräver verkligen respekt – det är… Läs mer

Pappan sjunger ”You Are So Beautiful” för sin dotter

När man har blivit mamma eller pappa upplever man plötsligt många ögonblick som man vet att man aldrig kommer att glömma. För de är så unika, så speciella och… Läs mer

Så är det att ha en bebis i huset när det är jul

Alla föräldrar vet hur fantastiskt det är att ha barn i huset när det är jul. De lyser upp tillvaron och gör högtiden ännu mer speciell för hela familjen…. Läs mer

Det här vitlökstricket borde fler använda

När det vankas jul så är det också dags att visa de kulinariska kunskaperna i köket. Skinkan ska griljeras, köttbullar rullas och prinskorvar stekas. Kanske gillar du smaken av… Läs mer

En liten flicka ska köpa en ny barbiedocka. När hon upptäcker en ledsen pojke gör hon något otroligt!

Nu när det närmar sig jul är det många som känner av det ekonomiskt. Men även om dagarna innan jul kan vara stressiga så får vi fortfarande inte glömma… Läs mer

En ny chef bestämmer sig för att avskeda överflödig personal men tji fick han

Ett stort företag började gå sämre och därför anställde man en ny koncernchef. Den nye chefen var väldigt bestämd när det gällde att göra sig av med all överflödig… Läs mer

De här 10 bilderna visar vilken stor skillnad du kan göra om du adopterar en hund.

Källa: Collective Evolution Dessvärre finns det vissa människor som inte tar hand om sina hundar vilket gör att de blir omhändertagna och måste vänta på ett nytt hem. En… Läs mer

Laddar fler artiklar…

Vill du se mer som liknar detta?

Gilla oss på Facebook för dagliga uppdateringar :)